En teatersyn

För mig är teater det som händer mellan minst en skådespelare och minst en åskådare i ett och samma rum vid samma tidpunkt. De andas samma luft. De ser, hör och känner av varandra och påverkar varandra kontinuerligt även om åskådaren kanske sitter tyst och i mörker medan skådespelaren talar i ljuset.

Givetvis blir det genast mer intressant med fler än en skådespelare och fler än en åskådare. En dynamik uppstår, skratt föder andra skratt och snyftningar fortplanterar sig. Skådespelarna möts i sina roller, påverkar varandra, tar emot och skickar impulser.

Ingen föreställning är den andra lik. Även om uppsättningen är inne på sin tvåhundrade föreställning är mötet unikt. Mellan igår och idag har det hänt mycket i skådespelarens liv och även om alla i publiken vore desamma skulle det ändå vara annorlunda för de kommer med nya erfarenheter, har levt en dag längre och har förändrats. En intonation blir annorlunda, ett steg på scenen är kortare eller längre än igår, en ögonkontakt förlängd eller avsnoppad. Någon i publiken skrattar på ett nytt ställe och någon annan får en hostattack.

Vad en regissör gör är inte att skapa ett färdigt allkonstverk (Wagner) som ska återges varje kväll. Därför är ordet ”repetition” helt fel. Vi repeterar inte på teatern, vi gör som danskarna säger; vi håller pröve – det vill säga vi prövar oss fram, lyssnar, ser, känner, reagerar. En regissör hjälper till i den processen, är ersättare för publiken, deltar i processen av tillblivelse. Teater är något fantastiskt och fascinerande – men det kan också vara dödligt tråkigt… Låt oss verka för en levande, dynamisk, utmanande och spännande teater!