Tillbaka i Stockholm

Att köra i land från färjan i Rödby och köra igenom ett ösregn i Danmark, att komma över Öresundsbron i kvällssolen omgiven av lysande rapsfält och ett hundra nyanser av grönt, att till tonerna av Smuk som et Stjerneskud med Bröderna Olsen på högsta volym komma över Liljeholmsbron och se Högalidskyrkan efter nio månaders bortavaro – det är stort! Tårarna rann och jag borde kanske ha spelat Euforia istället…

De första minuternas glädje grumlas snabbt av verkligheten; att läsa DN igen med dess vinklade rapportering, smala synfält och annonser. Att se hyperkonsumtionens slavar på Söders gator med sina smarta telefoner, en-gångs muggar med latte och höra deras märkliga samtal, tiggerskan utanför t-banan och de nya butikerna och caféerna som dykt upp med sitt utbud riktat till de få som har råd på bekostnad av de många som slavarbetar.

Men sedan; möta vänner och känna sig välkommen, att vara ”hemma” bland välfyllda bokhyllor och ett kök där redskapen är väl använda och bekanta.

Känslorna inför Sverige, Stockholm, Söder är verkligen blandade.