Från Nerja, Spanien

Det är hög tid att vända om och börja tänka i nya banor. Nobelpristagaren och skribenten Paul Krugman tjatar nästan dagligen i NYT (med rätta) om hur fel den Europeiska besparingspolitiken är och hur katastrofalt fel de republikanska politikerna har i sin iver att skära ner den federala budgeten.

Angela Merkel, David Cameron, Mariano Rajoy och Anders Borg driver en politik som är direkt människofientlig och som är förödande även för den marknadsekonomi de hyllar och säger sig värna om. I Spanien har vi snart förlorat en hel generation (ungdomsarbetslösheten är över femtio procent) och många har helt enkelt gett upp. I Grekland växer den neofascistiska rörelsen samtidigt som vanliga människors förtvivlan och hopplöshet blivit så stor att de inte ens orkar demonstrera längre. Anders Borg sätter sig på höga hästar och talar om att det måste bli ordning i södra Europa men tycks inte se hur besparingskraven även drabbar Sverige i form av minskade exportmöjligheter. Merkel och Borgs nedvärderande prat om länder med underskott skapar nya vågor av främlingsfientlighet, människoförakt och ställer olika delar av Europa mot varandra.

Hanna Eklund, doktorand i Europarätt; skriver i DN den 24 april 2013 om Sveriges (läs Reinfeldt, Bildt och Borg) självcentrerade hållning: ”När det gäller att visa solidaritet med människor i ett krisande EU blir nationsgränsen plötsligt väldigt definitiv.” Tyckare i Sverige talar om korruptionen i Grekland utan att dra paralleller till den som finns i länder som Sverige eller USA. Det talas tyst om lobbyinggrupper, Sällskapets stillsamma salar, turer kring SAAB eller Timbros påverkan, men är lätt att peka finger söderut.

Faktum är att situationen börjar allt mer likna den som rådde i Europa under åren mellan de två världskrigen och som ledde till att Franco, Mussolini och Hitler kunde ta makten. Versaillesfreden ställde så höga krav på återbetalning och ersättning från Tyskland och gulaschbaroner, bland annat från Sverige, utnyttjade läget. Situationen blev så desperat att nazismen men sin nationalism, sina fanor och uniformer, propaganda och marscher sågs som räddningen av många. I Spanien tilläts en militärkupp med stöd från Tyskland och Italien utan att övriga Europa ingrep. I Sverige gjordes allt för att hindra de svenska spanienfrivilliga.

Det är bevisat om och om igen att ekonomiska och sociala klyftor leder till brott, oro, rasism och ett allt mer oharmoniskt samhälle. Ändå har alliansen under sin tid vid makten bedrivit en politik som häpnadsväckande snabbt ökat klyftorna i Sverige, något som är en katastrof för många på kort sikt och fatalt för landet på lång sikt. I sin privatiseringiver har samma allians skänkt miljontals skattekronor till smarta så kallade entreprenörer som driver sina utplundringsföretag på samma sätt som textilindustrin i Bangladesh; så få som möjligt som gör jobbet så billigt som möjligt. Resultatet ser de som har sina barn i skolor eller sina föräldrar i åldringsvården, de som behöver uppsöka (när de utnyttjat sin ”valfrihet”) sjukvården eller bemöts av privata arméer av kontrollanter i tunnelbanan.

Samtidigt blundar politiker för de allt mer påtagliga bevisen för den globala uppvärmningens negativa inverkan och förödande resultat. Som alla vet betyder inte global uppvärmning endast en höjning av temperaturen utan även att vintrarna blir längre och kallare i t.ex. Sverige. Stormar, tyfoner, översvämningar och andra extrema väderinslag drabbar världen allt oftare. Ändå fortsätter vi att pumpa upp olja, bränna kol och köpa billiga kläder från slavarbetare. Ändå konsumerar vi mer än någonsin och slösar med våra gemensamma resurser.

I USA blockeras en ganska vettig president av konservativa krafter. Trots löften är Guantanamo ännu igång, nu med ett hundratal fångar som tvångsmatas. NRA och vapenlobbyisterna är ekonomiskt så starka att de stoppar till och med försöken att införa strängare kontroller av vapenköpare. En vapentillverkare tillverkar gevär för barn. En femåring dödade sin treåriga syster häromdagen… Trots Paul Krugmans kamp för att USA:s viktigaste fråga inte är statens underskott utan arbetslösheten stoppas Obamas måttliga budget av republikaner som vill skära i de federala utgifterna (men inte på sina egna löner och inte på försvaret utan på de som vanliga människor har glädje av; sjukvård, stöd till arbetslösa, etc.).

I Europa fortsätter Merkel – något försvagad – sitt korståg mot Grekland, Cypern, Spanien, Portugal, Spanien, Italien och Frankrike samtidigt som de tyska hjulen rullar allt långsammare – just på grund av det korståget och de marknader som därmed utplånats.

Nej.

Det är hög tid att vända skutan och sätta människor, djur och natur i fokus istället för banker, bonusar, girighet, kvartalsvinster och en skenande kapitalismens kortsiktighet. Det är hög tid att bygga ett Europa (och en värld) där ord som solidaritet, jämlikhet och rättvisa hålls högt – och det är enda sättet att på sikt skapa en fredligare värld där religioner, folkslag och nationer kan leva sida vid sida i harmoni och där den globala naturkatastrofen kan förhindras så att våra barn och barnbarn har en chans att överleva.

Politiker måste åter bli politiker och kunna kämpa för en ideologi snarare än att vara offer för marknadsstrategier. Deras år som politiker borde begränsas, öppenheten måste ökas så att de inte har någon möjlighet till korruption och lobbyisternas inflytande måste minskas. Ingen ska kunna sitta mer än åtta år (som USA:s president) och att hoppa från maktjobb till maktjobb ska förbjudas (vilket skulle ha stoppat Putin).

Grundläggande nationalekonomisk teori säger att då industrins hjul snurrar långsammare måste staten gå in och satsa mer. Så gjorde Roosevelt under den stora depressionen i USA och med hjälp av den massiva satsningen i form av Marshallplanen byggdes Tyskland och Europa upp igen efter andra världskriget. Europa behöver en Marshallplan. Det är genom en sådan Europa kan enas istället för att splittras, hopplöshet ersätts med framtidstro, främlingsfientlighet, blind nationalism och fascistiska rörelser stoppas.

Medlemsländerna i EU – oavsett om de tillhör den monitära unionen eller inte – borde satsa stort på att bygga nätverk och infrastruktur, göra sig kvitt oljeberoende genom sol-, vind- och vågkraft, se till att de tomma bostäderna i Spanien blir överkomliga för de allra fattigaste, skog planterats där det skövlats eller där skogsbränder gått fram. Det måste satsas på utbildning och forskning. Skolväsendet måste bli lika bra för alla Europas barn med lärartäthet, vettig utrustning och vettiga lokaler. En satsning på hälso- och sjukvård kommer inte bara att hjälpa många individer utan på sikt sänka kostnader för samhället. Kulturlivet måste få blomstra och ges möjligheter att nå ut i hela samhället och inte bara till de som har råd att köpa biljetter eller inträden – och detta gäller förstås i ännu högre grad kultur för barn. Än en gång; undersökning efter undersökning visar att kultur i skolan stimulerar lärandet på alla plan.

Jag är inte emot kapitalismen och fri företagssamhet i sig. Jag är emot kvartalstänkande, absurda vinster på bekostnad av människor och miljö, löjligt stora skillnader mellan den som sitter bakom sitt skrivbord i slips och kostym och den som i vit rock vårdar människor eller i jeans och tröja dagligen möter våra barn i skolan. Det är absurt att internationella företag ska kunna komma undan skatt medan småsparare jagas och att skatten på pensioner är högre än på de som arbetar. Det är absurt att ta ut skatt på basvaror och kultur samtidigt som miljonärer kan skatteplanera sig ner till nollskatt.

Nästa år är det val i Sverige men det finns inte ett parti jag kan rösta på. Sverigedemokraterna och de som ingår i alliansen är uteslutna. Socialdemokratin har förlorat det mesta av sin trovärdighet och tycks hanka sig fram med en politik som snarare handlar om att värva röster och att hålla ihop partiet än att ha en ideologisk riktning som i fornstora dagar. Miljöpariet och vänstern är motståndare till Europas viktigaste fredsprojekt; EU.

I Europa och USA finns det åtminstone grupperingar som kämpar för en annan världsbild; 15 M rörelsen i Spanien och Occupy Wall Street i USA. Vad har vi i Sverige? En neonazistisk rörelse i riksdagen och frihetliga neoliberaler som i sin blinda tro på sig själv vill skapa ett samhälle där var och en sköter sitt utan ansvar för helheten. De vill inte betala skatt, vill inte ha skolvång, vill att droger ska vara fria – de har bara ögon för sig och sitt. För dem är ord som solidaritet, rättvisa och jämlikhet skälsord. För mig är de honnörsord.

Sverige, Europa och världen behöver en ny långsiktig politisk rörelse byggd på socialhumanismens grund såsom Erich Fromm en gång formulerade det där mänsklig värdighet och de tidigare nämnda honnörsorden står i centrum.